Egentligen inte, man kan inte bli något man redan är brukar man ju säga!
Eller jag har som fått höra det rätt ofta nu ett tag...
Jag brukar också väldigt ofta säga "ja, jag är normal!" till mina föräldrar men av någon anledning så brukar dom bara frånvarande säga: mmmm.....
Jag undrar varför det är på det viset!
Kan det vara för att jag alltid improviserar olika visor och skuttar runt i köket och leker balletdansös?
Vilket för övrigt inte ser så graciöst ut som man skulle kunna tro...
Vid närmare eftertanke, finns det ens nåt som heter "normalt"? O__O
Har jag gått runt i helt fel tankegångar och eftersträvat nåt som inte ens finns?!
Damn, nu kändes alla mina efforts helt åt skogen...
Haha, eftersträvat var väl fel ordval..... De som träffat mig skulle knappast normalstämpla mig direkt!
De som kännt mig riktigt länge skulle snarare sätta en pervostämpel i pannan på mig, som för att varna omgivningen...
Om det verkligen var min strävan så måste jag säga att jag har misslyckats ganska rejält!
Kommentera