Inte första gången jag skriver ett inlägg om att jag är rastlös.
Varför blir man rastlös egentligen? Varför är det som att man bara går runt och vankar för att man är så uttråkad?
Det är som om ingenting riktigt duger att göra för att stilla rastlösheten.
Men nu har jag slängt mig isäng, det var den bästa lösningen.
Självklart fastnade jag framför datorn.
Satt och kollade igenom alla mina gamla inlägg, eller alla var väl att ta i, men det var många i alla fall.
Så många inlägg där man beter sig som en fruktansvärt omogen och självupptagen barnunge. Till och med nu på senare tid.
Tittade igenom min pojkväns blogg också. Ja, han har en, men han uppdaterar den inte längre. Dock blev jag förvånad över hur pass ofta han faktiskt uppdaterade den tidigare! Jag är mycket imponerad. Han började också att blogga samma år som mig, men jag måste säga att han skrev så mycket mognare än vad jag någonsin har lyckats i min blogg.
Tänkte också att jag skulle sluta lova saker som jag inte kan hålla, till exempel att jag ska ta fler bilder. Det kommer aldrig att inträffa. Forget it.
Plus att jag är en så dålig fotograf.
