Ellilektra

Jag skriver ju bara gnällinlägg! Jag måste försöka komma på lite roligare saker som jag hittar på om dagarna!

Få se nu, idag hände det väl inte alltför mycket upphetsande saker... Statistik som vanligt och sen for jag på maxi stormarknad(!! yaaaaaay!...) med min kompis och handlade med henne. Och imorgon blir det syjunta med några klasskompisar på nydala! :)

Jag kom faktiskt på en grej som jag har gjort idag, vilket var intressant också!

Jag gick in på kanal5play och kollade på ett avsnitt av outsiders! Det senaste avsnittet handlade nämligen om transexuella personer.
Personligen så tycker jag att sådant är jätteintressant, jag beundrar verkligen de som vågar stå upp för vilka de är!

T.ex var det en kvinna som nästan hela sitt vuxna liv hade rakat bort sin skäggväxt. När hennes stränga pappa gick bort bestämde hon sig för att låta skägget växa och trivdes med det! Hon brukade gå ut på stan för att få folk att reagera och reflektera över olika vad som egentligen är rätt och fel i livet.

Jag kan inte komma och påstå att jag är helt okej med sånt, absolut inte! Jag vill väldigt gärna acceptera att det finns i vardagen och att det egentligen kanske är normalt.
Då kan man ju också fråga sig, vad är egentligen normalt?

Men jag har stora problem med det. Jag vet inte hur jag ska reagera om jag ser något som jag är ovan. Till och med handikappade personer! Jag är så rädd för att det ska se ut som om jag ser ner på folk fast att jag i själva verket inte gör det.

Naturligtvis fick den här kvinnan både positiva och negativa reaktioner, annat kan man ju inte förvänta sig. Men hon brydde sig inte om det. Hon trivdes verkligen med sig själv.

Så skulle det vara för alla. Man ska trivas med sig själv!

Jag kan ju dra ett exempel som jag själv har problem med, som jag tror att de flesta har lite problem med.

När jag träffar en ny grupp, så vill jag gärna att alla ska tycka om mig. Jag vet att det är omöjligt. Men jag avskyr verkligen tanken på att bli illa omtyckt av någon.
Tankar som att inte prata för mycket om sig själv kommer upp i mitt huvud. " sa du inte lite för mycket om dig själv nu?" "ville de verkligen veta det där?"... För jag vet vad folk tycker om de som bara pratar om sig själv... Förbannade jantelag!

Självklart finns det de som inte klarar av mitt sällskap, det gör det. Men kanske inte så många som man från början tror. Jag kan bara inte sluta tänka på det.

Dock tycker jag att det är okej att skriva om sig själv och sina tankar såhär i en blogg. Det är väl ändå lite som en offentlig dagbok?

Ja, jag kan babbla i en oändlighet om vad jag tycker är okej och inte, hur viktigt det är med att själv skaffa sig en åsikt om olika saker osv.. Men nu tänker jag ge mig för den här gången och försöka skriva ett lite mindre moralprat inlägg till nästa gång! :)