Så, nu har jag varit på julbord och det kändes som om jag blev utrullad därifrån efteråt.
Det finns ju ingen hejd!
Man bara äter en massa god mat, det är precis som om man har släppt lös på alla vilda djur i kroppen och bara äter och äter och äter och äter. Jag skulle helt klart kunna klara mig på den maten jag har tryckt i mig under två timmar på iaf en vecka!

Lite som en orm, som ser till att äta sig mätt under ett tillfälle och sedan jäser på det i en vecka tills det är dags nästa gång!

Påtal om något helt annat, så har jag stickat klart en vante av två av mina lovikkavantar. Det har ju bara tagit ett år så att man kanske blir klar med den andra till nästa vinter!

Kommentera

Publiceras ej